är man riggad och klar för glaciären.

På sidorna av kratern såg vi stelnad lava som hade sprutat upp på natten före.
(C tog bilden. Jag blir darrig i benen bara jag ser den.)

Snacka om miljöombyte! Nu har vi förflyttat oss ca 90 mil söderut. Vaknade på den riktigt bekväma nattbussen och såg solen gå upp genom dimmorna. Pucon påminner mkt om en turistort i alperna. Det är SÅ härligt att gå omkring här. Just nu sitter vi och tar en kaffe i solskenet. Temperaturen och luften är som en riktigt härlig septemberdag hemma.
Och nyss skypade vi med Amanda. Tekniken är ibland underbar.

Vi bor hos Valentina i ett "fjällstugerum" med eget bad och tjockt duntäcke. Mysigt litet hostel med fräscht kök, och vi får öva på spanskan. Vi har också provat genuin chilensk husmanskost. Hade läst i Lonely Planet om ett ställe där man nästan äter i deras vardagsrum. Vi gick på den angivna gatan men kunde inte hitta något La Picada. En kvinna öppnade fönstret och sa att vi skulle ringa på dörren precis där vi stod (?...) och minsann - en lokal lunchrestaurang. Det fanns två alternativ på dagens lunch så vi tog varsin utan att förstå mkt av vad som skulle komma. C fick nån bönröra med korv och jag fick kött och potatismos + sallad, bröd och pebre. Helt OK och en upplevelse för 75kr.

Nu tar vi det lugnt och laddar inför en rejäl utmaning imorgon. Får se om vi klarar av att följa med guiden hela vägen upp till toppen av vulkanen...

Den här synen mötte oss när vi steg av bussen imorse.

Tog sovmorgon, packade, pratade med "hostel-Nicole", åt på M Marisol för sista gången, vandrade över Plaza de Armas för sista gången, köpte en skjorta (långärmad - lär behövas nu), drack kaffe i solen, gav peng till en kvinna som såg eländig ut (gör vi aldrig annars men I tycker det är jobbigt när det är kvinnor, fast kanhända hon studsade upp när vi försvunnit runt hörnet...), köpte empanadas "para llevar" till kvällen, insöp atmosfären i Santiago för sista gången, I hoppade undan för en bil och körde huvudet i en betongkant :/ - C fick agera sjuksköterska och sårtvättare, slappat på hostelet i väntan på nattbussen till Pucon.

Cerro Santa Lucia, streetdogs, guiden Felipe, ridande poliser, coffe with legs, rödljusjonglörer, Marisqueria Marisol, Plaza de Armas, schackspelare, fiskmarknaden, kärlekspar, empanadas, glasstället ..de la Rosa, ljuset (smogen?), vänliga chilenare och Hostal Santa Lucia.

Vi for till Valparaiso som är precis så som man läst och hört: Färgglada hus längs bergssidorna, bullrigt och stökigt och stinkande, bohemiskt, konstnärligt och lite härligt.
Fullständigt kaotiskt med alla gatustånd i hamnkvarteren. Det är bra att se sig för när man går, både för att ha koll på grejerna men också för att det finns mycket äckligt man inte gärna vill få under skorna.
Man kunde också önska att man varit här när staden blomstrade runt 1900. F d fantastiska hus som nu nästan är ruiner men där väggarna fått stöttor på insidan. Staden tillhör UNESCOs världsarv. "Valpo" har också Chiles högsta arbetslöshet och igen blev vi varnade för tjuvar. Vi vandrar ju gärna omkring på egen hand och ett tag gick vi tydligen åt fel håll för vi mötte en chilensk familj som rådde oss att vända och gå åt turiststråken där det är mer folk och säkrare.
Äta skulle vi förstås och självklart på en proppfull fiskrestaurang 200 m från hamnen. Färskare kan det ju inte bli. Vi beställde ceviche, välkänt i Sydamerika, rå fisk marinerad i citron/lime med lök, chili och koriander. Jättegott som typ förrätt, men en full gröttallrik!! C, som väl aldrig lämnat en tallrik med mat kvar, åt förstås upp - fast han fick kämpa lite. Jag åt knappt hälften och sen brödet doppat i mayo eller pebre. När vi kom ut satt en tant i ett gathörn och ropade "bananas fritas"! Åh, det kunde jag, som inte var helt mätt, unna mig. Den såg inte helt ut som jag tänkt...Och när jag bet i den visade det sig vara en köttfärsfylld empanada...Fast jättegod, och jag blev proppmätt. Sen vet jag inte om vi ska skylla på hörseln eller spanskakunskaperna.

...är hissen som går bredvid trappan. Den är från slutet 1800-talet, men var inte i bruk idag. Vi fick istället ta de 160 trappstegen. Tog sen en liknande hiss ner på annat ställe. Hissnande ...

Kära dagbok!
Vi skippade den dyra arrangerade bussturen, och tog istället tunnelbana och buss. Bussturen tog mig genast tillbaka till 60-talet och Adamssons skolbussar i Medevi. Till slut kom vi till Concha y Toro, som är en av de största vinproducenterna i världen. Guidad rundvandring, provsmakning och besök i Casillero del Diablo.
Idag (långfredag) har vi , med hjälp av inövade fraser, skrivna lappar, och en tjej i kassan som kunde lite engelska, lyckats fixa bussbiljetter till Valparaiso imorgon och Pucon på måndag. Jag tar inte ett steg utan min bibel (spanskt lexikon) och vi lär oss lite varje dag. : ) Sen gick vi till den fullproppade fiskmarknaden och frossade i ännu mer skaldjur. Är det nån gång man ska göra det är det ju här där det finns ALLT och inte kostar skjortan. 120kr för en rykande tallrik med räkor, pilgrimsmusslor, abalones + en sort till, vitlök, chili och ost. Och 45kr för en flaska vin. Rest Marisque Marisol (för mitt kom-ihåg). Sen gick vi i all evighet, det är nyttigt för vårt "blubber" (späck, lärde vi oss på valmuseet) till en park där vi tog siesta och läste Lonely Planet och pluggade spanska. Mer spännande än så var inte denna långfredag. Glad påsk!

Visst är det fint. Allt prydligt uppstaplat. Och så är det i alla stånd, t o m potatisen! Fast lite jobbigt - igår, i ett annat stånd, höll jag på att inte få köpa just den vindruvsklasen jag pekade på. Gubben var tvungen att plocka upp 17 klasar till innan han kunde förstöra genom att ta bort "min"...

Man går till fiskmarknaden. Tränger in sig på en av alla pyttesmå restauranger och beställer en sån här smaskig, samt en flaska vin. Mums!
Lagom avslappnade och mycket nöjda vandrade vi sedan vidare till fruktmarknaden och köpte färska fikon för 15kr/kg.
Vi har blivit mycket varnade för ficktjuvar och väskryckare. På väg till marknaden var det kvinna som klappade mig på armen och visade på sig själv hur hon bar sin ryggsäck på magen. Det har vi också gjort ibland och nu var det väl läge för det igen. Och då kom C på det "fiffiga" att man kan ju knäppa bröstremmen där bak också... Så om någon nu försöker ta mina pengar så får han "tanten" på köpet... ; )
Det hade vi väldigt roligt åt, där i vårt halvluriga tillstånd :D

Jag beundrar Susanne och alla andra som jobbar natt. När vi kom från Sydney och hit fick vi vända på dygnet eftersom det skiljer 11 tim. Och fast man tycker man är trött har det ändå varit omöjligt att somna förrän fram på småtimmarna. Men för att komma in i normaltid har vi ändå gått upp vid 8. Efter två nätter med kanske 4 tim sömn var vi igår som två zombier som irrade runt på Santiagos gator. Så igår kväll lade vi oss för att läsa och surfa (fritt wifi :) så länge vi orkade. Vid ett tappade jag boken i ansiktet och släckte. C låg fortfarande med pannlampa och telefon (ja, det ser kul ut :). Nån halvtimme senare kommer elefanter i trappan utanför, med klirrande kassar! Party på terassen rakt ovanför vårt rum! Jamen va f... Dessutom har vi en mkt trafikerad gata utanför som bara är nästan tyst typ två tim mitt i natten.
Ack ja, med öronproppar och täcket över huvudet somnade vi till sist, och efter nästan 6 tim sömn ger vi oss nu ut på nya äventyr, något mindre hålögda.

Från en fantastisk stad till en annan. Och så olika. Nu är vi tillbaka till det något stökiga, skräpiga, slitna men ändå så fascinerande. Vackra gamla byggnader, trånga gatuserveringar, halvskraltiga bilar, trevliga priser och snöklädda bergstoppar i fjärran.

Idag har vi gått en fyra tim guidad promenad här i centrum. En superengagerad och rolig guide, och trevlig grupp med folk från alla möjliga länder. Men vi är något jetlaggade och en "pisco sour" kändes direkt (åtminstone i mitt huvud). Tur man har en stark man att hålla sig i ;)

Nu hoppas vi på en bättre nattsömn här på Hostal Santa Lucia.

på Collaroy Beach. Det är C i mitten av bilden.