04:15 steg vi upp för att hinna med första bussen på serpentinvägen upp. Det är tio år sen jag första gången läste om Machu Picchu och tyckte att vi skulle åka dit när vi fyllde 50. Vid halv sju hade vi kommit in genom grindarna och pustat uppför de många trappstegen till ruinerna. Vi hade inte längre så höga förväntningar, vi har ju sett så mkt fantastiskt under vår resa. Men det var nästan magiskt! Inga foton i världen kan förmedla känslan när man står där med allt framför sig. Det tar verkligen andan ur en. Och att komma så tidigt på morgonen, innan invasionen, var perfekt. I nästan tio timmar var vi där och gick upp och ner och upp och ner för oändliga trappor eller bara satt och tittade ut över allt. Så gick vi upp till "the gate of the sun" så vi har i alla fall gått de sista 20 min på Incaleden. Stigen var hyfsat bred, ca 1m, men det var väldigt brant på ena sidan, så jag kände mig som en meskärring som gick och tryckte mig mot bergväggen. Vi hade också köpt biljetter för att vara bland de 400 som varje dag får klättra upp på Huyana Picchu, "sockertoppen" i bakgrunden, ytterligare 300m rakt upp. Men jag kände att jag fått min dos av höjdäventyr och fegade ur. C var modig men erkände att det varit riktigt läskigt och han gick t o m baklänges delar av nedklättringen. Någon annan sa att en gång och aldrig mer. Tur att jag inte gick på det! Satt istället och spanade efter de små prickarna på berget, och njöt av värmen. Fram på dagen kunde man skala av till shorts och linne. Det har annars inte varit många ggr den senaste månaden. På em bestämde vi oss för att ta en guide och det var väl värt pengarna.

Väl tillbaka i Aguas Calientes tyckte vi att magarna kändes helt OK för att fira dagen med ett par Pisco Sour. Efter en viss uppfräschning fortsatte firandet med en försenad födelsedagsmiddag av min kära gudmor. Restaurang Indio Feliz. Vi har inte ätit så gott sen biffarna i Argentina.

(Lyckas inte få upp bilder. Vet inte om det beror på svag signal eller strul på bloggen.

Vi bor på Calle Inca, "Incagatan" : )
Vi började med 1,5 tim i minibuss från Cusco till Ollantaytambo. Så himla vackert landskap med en hel del jordbruk, fast allt verkar ske för hand. Sen åkte vi det berömda tåget, med panoramafönster i taket, till Aguas Calientes. Tåget går genom smala dalgångar längs med floden. Det är grönt och frodigt, och sen otroligt branta berg på sidorna. Och tittar man upp genom taket ser man de snöklädda topparna. Det känns tjatigt men det är så fantastiskt att man blir stum. Och så råkade jag se mig omkring i vagnen och såg att det fanns de som satt och sov sig igenom den mest fantastiska och dyraste tågresan i sitt liv!?

Imorgon blir det upp i svinottan för att se Machu Picchu från soluppgång till sen eftermiddag.

Vår sista dag i Copacabana vandrade vi upp på höjden i utkanten av stan och det var rena landet. I sällskap hade vi en streetdog som var så söt och som jag gärna hade gosat med, om det inte var för att den kliade sig rätt mycket...Och när vi satte oss vid en sten i en tom kohage (?) så lade den sig att sova ett par meter bort. Det var så skönt där i solen att man kunde ta av ett par lager och vi satt och läste och njöt av utsikten.

Efter lunch klev vi in på Nimbus bar för att se Sverige-England. Och där stötte vi på Magnus och schweizaren igen, senast var ute på Salar de Uyuni. Matchresultatet var ju inte så kul men det var en härlig känsla att sitta på en bar i Bolivia och se Sverige spela fotboll, och dessutom en Sverigeflagga som det stod Motala på. Sen var det bara att kliva på nattbussen.

Kl fem imorse kom vi hit. Tursamt nog har de nattvakt på hostelet och ännu mer tur hade vi att få rummet direkt, så vi lade oss att sova ett par tim. Jättefräscht hostel med rejäl frukost, och för 20 kr extra fick vi också in ett element. : ) Cusco är jättefint och det var riktigt skönt på dan, säkert 20 grader. Härligt! Imorgon tar vi tåget till Aguas Calientes och på tisdag blir det Machu Picchu.

Boliviamagen fick tre illgula piller och sen hängde den med till Isla del Sol och klarade av tre timmars vandring på 4000m höjd, bland Incaruiner och tusenåriga terraseringar. Och nedanför Titicacasjöns klarblå vatten, och i fjärran snöklädda toppar. Så vackert så man baxnar.

Och så har vi bytt upp oss från det isande kalla och halvsunkiga hostelet till Hotel Utama med fin utsikt, bra frukost ,sägs det, OCH en gasvärmare som man får ha på rummet mellan kl 18-22. LYX! (BOL 210/natt, ca 220 SEK) Så nu har vi slagit läger framför "brasan" en stund innan vi ska ner på stan och äta.

Imorgon kväll tar vi bussen till Peru och Cusco. Vi har köpt biljetter på det bästa och dyraste bolaget, kollat bussen (jättefräsch), och vägen sägs vara helt OK.

Lite motvilligt lämnade vi "Rurre" igår morse. Kvällen innan var det +28 och vi låg och slappade i hängmattorna i hostelträdgården.

Förresten på väg tillbaka från djungelturen till hostelet passerade vi en öppen dörr och där innanför var en tv på, i detta fotbollstokiga land, så vi stod och smygtittade på slutminuterna av Sve-Ukraina. :(

Vi flög med ett litet propellerplan, ca 20 passagerare. Alla hade fönsterplats. : )
Det var häftigt att se Altoplano från ovan och sen passera mellan snöklädda toppar under inflygningen till La Paz. Raskt in i en taxi till bussen som tog oss hit på tre tim (bred, asfalterad väg med både vägren och räcken). : )

Idag skulle vi åkt ut till Isla del Sol, men nu har jag fått Boliviamagen så jag var inte i form för det. Försöker kurera med mate de coca. Farbrorn vid frukosten gav mig cocablad att tugga på, men jag kan inte tänka förmå mig. C försöker istället. Och så vandrar vi så sakteliga runt i staden. Vi är på 3800 m så vi flämtar lite
. Dessutom är det iskallt på kvällar, nätter och förmiddagar. Uppvärmning existerar inte. Men nu på eftermiddagen kan man sitta ute på varenda restaurang och fleece efter fleece efter fleece åker av. Skönt! Och så hör vi Danmark-Portugal inifrån restaurangen.

På lördagsmorgonen klev vi ner i en långsmal båt och for med Mashaquipe Ecoturismo in i Madidi Nationalpark. Färden gick på Beni river och sedan in på Tuichi river. Med i båten var en kanadensisk familj, deras guide och vår guide Eloy.

I dagarna tre har vi sedan gjort vandringar i djungeln tillsammans med Eloy som har visat och berättat om växter och djur. Eloy är uppvuxen i en by sex tim uppströms. Och vi har sett och hört caimankrokodiler med bebisar, capybaras, vrålapor, brown goatie, tarantella (på vår hydda), tapirspår, grisspår och grisgrymt, papegojor i alla färger och storlekar, massor av fina fjärilar (satt gärna på våra stinkande skor), armadillobon, bladskärarmyror och en och annan mygga. och så denna makalösa växtlighet. Det växer helt galet - lianer och stryparträd, vandrande träd, sticksiga träd, nyttiga träd och giftiga träd.

Vi bodde i deras ecolodge. Ganska basic hyddor med stampat jordgolv och grovt huggna sängar men med madrasser, lakan och myggnät. Riktiga "banos" (toa). Personalen var otroligt trevlig och ompysslande. Vi fick massor av god mat och färska juicer. Och när C fick känningar av "Boliviamage" gick Eloy ut och plockade cocablad och lite andra nyttigheter som det kokades te på. Efter maten kunde man sen ta sig en kort siesta i en hängmatta. Efter att ha kollat på stjärnorna och tarantellan utanpå hyddan somnade vi sen gott till alla djungelljuden. Det var härligt!

Uppehället i La Paz blev ngt längre än vi tänkt oss. Lagom till vi kurerat vår förkylning slog Montezumas hämnd till, och så däckade vi ett par dar till. :( Gjorde ett försök på lördagen att gå ut och se på el Gran Poder (La Paz största streetdancefestival) men fick gå hem igen och se resten på TV. Tur att vi bodde så bra.

Månd. den 3:e var vi på benen, lastade våra säckar på taket på en mindre buss och for ner till Coroico. Vi var de enda gringos och jag satt tryggt mellan min kära bredaxlade man och en bredbakad cholita, som dock tyvärr inte ville bli fotad tillsammans med mig. Förr åkte man här på "dödens väg", men TACK OCH LOV är det en ny bredare asfalterad väg nu. Coroico är en liten stad med en helt otrolig utsikt över de gröna djupa ravinerna där det odlas coca, apelsiner, mango, kaffe, papaya mm. Människorna här dör inte av svält sa vår guide. Vi bodde på El Cafetal och åt där jättegod lamabiff med tamarindsås en av kvällarna. Nästa kväll var allt stängt i stan så vi vandrade i totalt kolmörker i skenet av våra pannlampor upp till Hostal Sol y Luna, som hade öppet, lite läskigt, speciellt med alla lösa hundar. Som tur var fick vi sällskap tillbaka av Wolfgang och Birgit.

I onsdags den 6:e klev vi på bussen i "kisshålan" Yolosita för en busstur, som vi trodde skulle ta 14 tim, till Rurrenabaque. Det var grusväg, som snart blev lervälling, konstant vägarbete (de breddar den) så den var så smal att man kör vänstertrafik och inga vägräcken. Jag insåg snabbt att detta inte skulle bli kul så det var bara att försöka följa med i krängningarna och blunda... Till det blev mörkt och bussen körde i diket... Efter ett par timmar och med hjälp av en Volvobuss, samt alla manliga passagerare som sköt på, kom vi upp på vägen igen och fortsatte. ...I ca 1/2 tim till vi åkte i diket igen, åt andra hållet. :( Inte en chans att komma upp trots diffspärrar och med hjälp av lastbilar. En natt i en lutande buss med jungelregnet utanför. (Vi hade i allafall tak över huvudet :/ ) Vid niotiden på morgonen kom en bandvagn och drog upp oss. Sen fortsatte den skumpiga, vingliga (dubbeldäckare) färden i ytterligare 12 tim. Sa jag att det var BRANT på sidorna? Efter 30 tim kom vi fram hit igår kväll vid kl 22. Om det inte funnits flyg att ta till skulle jag bo kvar här tills den nya vägen blir klar om några år... Inget i hela världen skulle få mig att ta samma väg tillbaka.

Imorgon sätter vi oss i en båt och åker uppåt floden in i Madidi Nationalpark för en tredagars jungeltur. Och här i stan får de besök av president Evo Morales.

I bakgrunden Mount Illamani 6402 m

Paret framför oss gissar vi är inte över 40. Kanske är de på semester i huvudstaden...?

Kära dagbok!
I söndags kväll klev vi på nattbussen hit. De första timmarna var det oasfalterat = tvättbrädeväg och dammigt (igen). Men vad gör det när man kan halvligga och titta ut på den fantastiska stjärnhimlen. Vid sextiden på morgonen kom vi fram över bergspasset och såg hela La Paz glittra nedanför. : ) Det var på nollan men kändes inte så kallt, så då förstod vi att det varit ett antal minusgrader ute i öknen.

Vi har turen att ha ett stort, ljust rum precis under taket, mot bakgården, med 3 sängar, eget badrum, varmt vatten, TV och duntäcken! Det är isande kallt på morgonen, men vid 8 kommer solen in och efter ett par timmar är det varmt och skönt. Pris 225 kr/natt, inkl frukost, och mitt i stan. Här ska vi stanna tills vi slutat snörvla och hosta. På förmiddagarna myser vi på rummet - planerar vidarefärd, läser och pluggar spanska. Sen äter vi lunch på restaurangen precis bredvid. 22kr (!) för Menu del dia - salladsbuffé, soppa, varmrätt och liten efterrätt. Beroende på ork går vi sen ut och ser oss omkring. Orken beror inte bara på förkylningen utan även på höjden, nästan 4000m. Om man skulle råka springa några meter flämtar man som en fisk på torra land.

Här finns inte en vågrät gata. De är dessutom smala och väldigt trafikerade så avgaserna underlättar inte heller andningen. Eftersom det är jobbigt att gå uppför finns hur mycket bussar som helst. Det är "microbussar" och ännu mindre minibussar som alltid är proppfulla. Men om man lyckas klämma sig in kostar det 1kr!

Det är rätt annorlunda här mot övriga städer vi varit i. Det är så många kvinnor som bär den traditionella klädseln med vida kjolar, sjal och hatt samt barnet, eller allt möjligt annat, i knyte på ryggen. Trottoarerna är smala och ändå är de fulla av folk, ofta kvinnor, som sitter på trottoaren och säljer ALLT! Eller också står det tio minikiosker på rad som också säljer allt och samma saker. Dessutom fungerar de som telefonkiosker.

På eftermiddagen har temp kommit upp till ca +15 i skuggan, men solen gassar så in i den och det är jätteskönt. Känns som en vårdag nere i Europa. Och penséerna blommar (fast det nästan är vinter). Igår kom vi in på "frisörgatan" och vips hade vi blivit inraggade till ett par kvinnor (systrar tror jag). C behövde ju faktiskt få några drag över huvudet, och visst behövde jag klippa luggen. Efter en kvart och 30kr kom vi ut igen. C var snygg och välfriserad, och jag hade värsta "rulluggen". :D