Vi är ju down under...
Diggeridomusikant
Bästa gatumusiken. Man slutar inte fascineras. Saknar den redan.
...and his mates...
Three Sisters i Blue Mountains
Det syns väl inte riktigt hur brant "trappan" ner är, och inte heller hur långt det är under C. Men jag fick darriga ben och nästan svindel och höjdsjuka och allt på en gång...Hualigen, hur ska det bli i Anderna...
Happy hour i Darling Harbour
Three Sisters i Blue Mountains
26 år sen sist!
Vi hittade dem igen! John & Sally Rough, Coralee och hennes dotter Madisson.
120331
Tänk att vi kunde träffas igen efter 26 år! (bild kommer en vacker dag när det funkar) Fam Rough tog väldigt väl hand om oss förra gången vi var i Sydney. Men vi har nog inte haft kontakt de senaste 15 åren. Så det första vi gjorde när vi kom hit var att leta i telefonkatalogen, och minsann John & Sally Rough still going strong! Vi blev genast ditbjudna på söndagslunch och träffade då också Coralee och hennes dotter Madisson. Det var helt fantastiskt och nästan overkligt att träffa dem igen. Åh så roligt! Underbara människor!
De senaste dagarna har vi fortsatt uppleva denna härliga stad. Vi har vandrat på Victoria Street i Kings Cross och försökt minnas var vi bodde förra gången. Så har vi lunchat med Coralee, njutit en drink i solnedgången i Darling Harbour, sett John Carter i 3D på världens största bioduk, picknickat i Botanic Garden, grillat kängurubiff, känt potatismjölsand på Bondi Beach och kollat mera surfare, vandrat i Chinatown, lyssnat på diggeridoospelare, köpt en tavla och pratat med konstnären, druckit dyrt vin o öl i solskenet vid Operahuset och fotat dramatiska aftonhimlar på färjan tillbaka till Manly. Åh det känns lite sorgligt att lämna.
Idag, vår sista dag, var det riktigt varmt och skönt. Det är ju faktiskt höst här. Vi gick en morgonpromenad upp på höjden bland alla fantastiska hus och sen ner längs den lika fantastiska stranden med röd sand. Efter lite fix med att skicka hem lite grejer, färga ögonbryn och annat viktigt, tillbringade vi dagen på stranden. Det var brutala vågor, men flera livräddare som vakade över oss. Kändes tryggt. Och t o m badkrukan I skärpte till sig, förträngde alla fryskänslor, och lyckades t o m få till ett par åk på en sån där bräda där man ligger på mage. Så nu kan vi kryssa av det mesta vi tänkt oss göra i landet Oz.
Imorgon lyfter vi mot Santiago. Folk säger att om vi inte kan spanska kommer de att lura skiten av oss. Få se hur långt vi kommer med mina tio tisdagar på Folkuniversitetet i höstas... Det kan bli spännande... Buenas noches!
120327
Gamla hus möter nya i Sydney
Vi mår bra!
Jamen...
så här kan man ju också bo... Fast naee - för långt från familj och vänner. : )
120324 På hostel i Collaroy, Sydney
Lämnade Perth i onsdags. 4 tim flygresa, 1/2 tim med tåg och dryg halvtimme stående mitt i dragspelet på fullproppad buss med en säck på ryggen och en på magen. Det var nog tur att bussen var så full så man inte kom någonstans för det var upp och mer för backar och hit och dit och 17 rödljus, och risken hade annars varit stor att jag plötsligt legat som en sprattlande skalbagge på golvet...
Det är härligt att vara i Sydney igen efter alla år. En vacker stad, lite som Stockholm med mkt vatten. Det är höst, men som svensk sommar - kortbrallor och gardera med tröja.
Hostelet är stort och därmed lite opersonligt d v s alla hejar inte automatiskt på alla. Men stranden är tvärs över gatan, vi har eget rum, duscharna har varmt vatten, pool på taket och köket är inte alltför snuskigt. Och det är klart att 20-åringarna kanske inte inleder ett snack med oss oldies, men om vi börjar brukar det det gå bra. Kul!
Rekorderlig cider!
Megastor reklamskylt på järnvägsbro vid hamnen i Sydney. Den är tydligen väldigt poppis trots att den kostar 50 kr/flaskan i bottleshopen!
Quokka
Jag holl sanar pa att cykla over en orm. Giftig! Nar vi hamtat oss fran detta och kollat nar den ringlade vidare in i bushen, satt plotsligt denna lilla rackare vid mina fotter. Den ar stor som en katt, ser ut som en tjock ratta fast med sma kanguruben, lite halvacklig svans men faktiskt ett sott huvud.120320 Emperors Crown Hostel, Perth
Efter att C surfat pa the wave rock kom vi sen sent pa kvallen till York och hade som sagt nedan lite svart att hitta boende. Efter att till sist ha intallerat oss i husvagnen satt vi utanfor i den ljumma kvallen och at middag bestaende av tva bananer samt lite brod, ost och vin. Tur att man har lite nodproviant... Sedan baddade vi ner oss i vara Sidenselmor som vi darmed fick inviga. Som sagt kvallen var ljum, men under natten kom bade isbjornar och pingviner fram... Jag masade mig upp efter en fleecetroja och C gravde t o m med fram sovsacken. Plus 9 pa morgonen! Trots detta steg vi upp i svinottan for att ga ut och titta pa en massa gamla bilar, typ Farmor Anka, och motorcyklar likasa ca 100 ar gamla. Kl 07.00 startade andra etappen av Veteran vehicles crossing Australia centenary 1912-2012. Ca 30 ekipage hostade igang och gav sig ivag pa dagens tripp pa 25 mil. En av bilarna, en Brush, var med den forsta gangen fran Sydney till Perth 1912. Ytterligare en gang 1992 och nu fran Perth till Sydney.
Den australiensiska accenten ar lite speciell. Det irlandska paret sa ocksa att de ibland hade problem att gora sig forstadda. Nagon sa att australiensarna pratar sa otydligt for att de inte vill att flugorna ska flyga in i munnen. :D
Vi har inte kant sa mkt av flugorna an, men den dan vi for over slatten gjorde de sig minsann paminda. Man far verkligen inte gapa for mkt.
Efter York for vi en bit norr om Perth till Cervantes bl a for att kolla in Pinnacles desert, se bilder nedan. Haftigt! Forutom att det alltid ar fullt pa hostel i Perth sa ar det annars lite lagsasong pa alla andra stallen nu fore pask. Sa Cervantes ar just nu en sovande fiskeby och det var sa lugnt och skont pa det mkt valskotta hostelet. Dar ute i ingenstans, dar de knappt har nagon gatubelysning, passade vi pa att ga ut pa kvallen och titta pa den fantastiska stjarnhimlen som ju ar helt annorlunda har pa sodra halvklotet. Det var sa harligt att sta dar i den ljumma natten och kolla in The Milky Way.
Igar kom vi sa tillbaka till civilisationen i Perth. Tyckte forst att det kandes ratt skont, men sa kom jag in i koket har. Att folk kan vara sa snuskikga :(
Varlden ar liten det vet vi ju sedan innan. Nar vi hade lamnat av bilen promenerade vi genom centrala Perth till pa vag till vart hostel. Och minsann i ett gathorn sprang vi pa Michael och Susann fran Tyskland som vi traffat ett par dagar tidigare i Cervantes. De stod och vantade pa bussen till flygplatsen. Och Perth ar en stad med 1,7 milj inv.
Idag har vi varit pa Rottnest Island. Tva tim farja dit och dar hyrde vi cyklar. Det var harligt att cykla igen och vadret var perfekt, 27 grader och en frisk vind. Underbara strander och konstiga djur.
Imorgon pa Amandas 20-arsdag tar vi flyget till Sydney.
Roadtrain
36 m lång. 114 ton spannmål i lasten. ( kanske inte just på denna, men en annan som C pratade med). De är enorma! (dålig bild hastigt genom rutan )
Pinnacles desert igen
Helt magiskt
Pinnacles desert
Efter att
ha åkt och åkt och åkt kom vi fram rätt sent till York, bara för att upptäcka ett hostelet vi tänkt hade bommat igen. Hotellet var dyrt. Eller också var det fullt överallt och kolmörkt. Det blev till sist campingen som hade en onsite van. Den blev vår för 600kr. Då fick vi hålla med egna lakan. Men den var jättestor, och det ingick rendiskat porslin, spindelväv i taket och mus i fällan under diskbänken...
