Tänk att vi kunde träffas igen efter 26 år! (bild kommer en vacker dag när det funkar) Fam Rough tog väldigt väl hand om oss förra gången vi var i Sydney. Men vi har nog inte haft kontakt de senaste 15 åren. Så det första vi gjorde när vi kom hit var att leta i telefonkatalogen, och minsann John & Sally Rough still going strong! Vi blev genast ditbjudna på söndagslunch och träffade då också Coralee och hennes dotter Madisson. Det var helt fantastiskt och nästan overkligt att träffa dem igen. Åh så roligt! Underbara människor!

De senaste dagarna har vi fortsatt uppleva denna härliga stad. Vi har vandrat på Victoria Street i Kings Cross och försökt minnas var vi bodde förra gången. Så har vi lunchat med Coralee, njutit en drink i solnedgången i Darling Harbour, sett John Carter i 3D på världens största bioduk, picknickat i Botanic Garden, grillat kängurubiff, känt potatismjölsand på Bondi Beach och kollat mera surfare, vandrat i Chinatown, lyssnat på diggeridoospelare, köpt en tavla och pratat med konstnären, druckit dyrt vin o öl i solskenet vid Operahuset och fotat dramatiska aftonhimlar på färjan tillbaka till Manly. Åh det känns lite sorgligt att lämna.

Idag, vår sista dag, var det riktigt varmt och skönt. Det är ju faktiskt höst här. Vi gick en morgonpromenad upp på höjden bland alla fantastiska hus och sen ner längs den lika fantastiska stranden med röd sand. Efter lite fix med att skicka hem lite grejer, färga ögonbryn och annat viktigt, tillbringade vi dagen på stranden. Det var brutala vågor, men flera livräddare som vakade över oss. Kändes tryggt. Och t o m badkrukan I skärpte till sig, förträngde alla fryskänslor, och lyckades t o m få till ett par åk på en sån där bräda där man ligger på mage. Så nu kan vi kryssa av det mesta vi tänkt oss göra i landet Oz.

Imorgon lyfter vi mot Santiago. Folk säger att om vi inte kan spanska kommer de att lura skiten av oss. Få se hur långt vi kommer med mina tio tisdagar på Folkuniversitetet i höstas... Det kan bli spännande... Buenas noches!