Pulsen, tangon, den slitna tunnelbanan (subten), Avenida 9 de Julio med åtta körfält i varje riktning, bife chorizo, bife de lomo, gatuunderhållningen bl a tangon, och killen på elgitarr med kompis som var suverän på trummor (plasthinkar), hundbajs på trottoaren, hål i trottoaren, fantastiska byggnader, hippiemarknader och färgglada hus i la Boca, sopsorterare, läder, hostel Suites Obelisco, mate, Plaza de Mayo, mödrarnas marsch, Evita, "cambio", Galleria Pacifico.

Vi tog bussen till San Antonio de Areco. Skönt att komma ut på landet och lugnet i en liten stad. I utkanten låg ett par estancior där det gick hästar och alpackor. Allt var härligt, utom ett irritationsmoment, los perros, hundarna! Vi kom lagom fram till stadens plaza där stadens lösa hundar snabbt kände doften av främlingar. Tre stycken följde glatt med oss till turistinfon, och väntade "snällt" utanför. Straxt anslöt fler kompisar och inom kort hade vi mellan sex och tio flämtande "loppbon" efter oss. : ( Ibland gjorde de små utflykter och skällde runt hasorna på stackars fasttjudrade hästar, eller störde ett par "kollegor" som vallade får, och sen tillbaka till oss. När vi stannade för att äta jagade kyparen bort dem, utom två som smet tillbaka och lade sig under vårt bord. Men sen när vi gick igen gav C dem "onda ögat" och sen höll de sig åtminstone några meter bakom. Alltså jag har inget emot hundar men...

Tillbaka här var det ett snabbt ombyte och sedan till Luna Park, där vi har sett Roxette! Lyckades fixa biljetter igår. Konserten var bra, och publiken en upplevelse i sig. De sjöng "oe' oe' oe' oe' " precis som man hör på fotboll etc. Härligt!
Imorgon tar vi färjan till Uruguay.

Presidentpalatset i Buenos Aires

Igår åkte vi först en sväng till Palermo och gick runt i botaniska trädgården, som var dåligt skött, och sen i den japanska som var jättefin.

På eftermiddagen gick vi på Mamma Mia, på spanska såklart. Kom över biljetter för 94kr/st. Sen gick vi till Siga la Vaca och åt så vi fick paltkoma. Så mkt grillat kött, sallad man ville + 1 fl vin/pers och dessert för 210kr/pers. Dios mios, hur ska detta sluta?
Men det är ju för kul med att folk är nyfikna på utlänningar. Vi satt och försökte översätta texten på vinflaskan när paret bakom erbjöd hjälp. Fast de var fr Brasilien och pratar ju portugisiska så så mkt hjälp blev det inte. Han kunde lite engelska och hon lite tyska, och så blandade vi in lite spanska ibland. snacka om att det är risk för kortslutning i hjärnan. Men vi lyckades få till lite konversation, och om vi kommer till Porto Alegre så ville de absolut att vi skulle träffas och äta någonstans. : )

Idag har vi först tagit oss till hamnen och sen till busstationen och fixat lite biljetter. Hej och hå vad det går med spanskan. : )
Sen har vi gått lite mer i Palermo, relaxat på hostelet och planerat vidarefärd.

Vilken skillnad på temperatur! Igår var det +27 och linne och kortbrallor även på kvällen. Idag var det 15 grader när vi gick ut, och alla mina tre långärmade plagg inlämnade på tvätt, brrrr!

Vi tog bussen till Cementerio de la Ricoleta. En kyrkogård som är som en " ministad" där man går på smala gator mellan alla kryptor, vet inte riktigt om det är rätt men det är små mer eller mindre eleganta byggnader där man ofta kan titta in genom dörren och se kistorna där inne. Lite skumt. Den mest berömda är förstås Eva Perons. Utanför var det hantverksmarknad typ "hippie/70-tal". Blev riktigt nostalgisk när jag såg alla jesussandaler, bälten och klockarmband med inbrända mönster.

Väl hemma blev det till att piffa sig så gott det gick och sen iväg till tangolektion följt av tre rätters middag+tangoshow. Roligt, gott och härlig show som även innehöll sång som "Don't cry for me Argentina".

Idag har vi gått en guidad vandring och lärt oss mkt om Argentinas ganska våldsamma historia, och så har vi dansat tango...(?) ; )

i Buenos Aires förstås.

Nattbuss i Argentina: För 690kr får man 100 mil (13tim), breda säten, filt och kudde, middag (dubbelt så stor som en flygplansmåltid o inkl 2 glas vin), spela bingo, se amerikansk film med spansk text (bra träning) och frukost (vidrigt söt). Allt serverat av en artig bussvärd som pratar i raketfart.

Vi bokade hostel i förväg och det visade sig vara ett lyckokast - precis mitt i stan i ett gammalt hus med parkettgolv och 4 m i tak i vårt rum, som dessutom har sänglampor, är välstädat och bara delar badrum med tre till, och det finns varmvatten!

Lite sega efter den långa bussresan, och en orolig mage, men vi har varit ute och kollat lite, ätit OCH sett tangopar på gatan!

och lite vin därtill

Oh hjälp - det här är ett partajande land. Tur att vi ska åka nattbussen imorgon och vila oss lite. Efter gårdagen vintur blev det grill i trädgården här. En massa kött och korvar, och sallad och potatis och mera vin...Ett himla liv vid långbordet när alla försökte förstå och prata med varandra. Efter disken sa värden "vamos a el bar" och så drog hela bunten iväg till grannhostelets bar. Vi "oldies" drog oss vid två-tiden, men resten höll säkert på till 6.

Så vi sov som stockar och kände inga skakningar från jordbävningen i Santiago, men såg på nätet att den kändes även här i Mendoza.

I Chile och Argentina är det lösspringande, eller sovande, hundar överallt. Ingen äger dem men folk ger dem mat, och någon verkar städa bort ev högar. Hundarna är inte obehagliga (fast man klappar dem kanske inte - loppor). De ser mest glada ut, eller ligger och sover på de mest udda ställen. Idag när vi gick till busstationen följde "hostelhunden" med oss i säkert en km, fast vi ignorerade den. Och varje gång vi skulle över en gata såg jag i ögonvrån hur den snällt väntade bakom oss, glatt svansviftande. Måste kolla sen om den har hittat "hem" igen och sover på trottoaren här utanför.

Imorgon kväll tar vi nattbussen till tangon i Buenos Aires.

Efter 24 tim bussresa (med 4 tim paus för bussbyte i Santiago) kom vi hit i lördags kväll. Resan över Anderna var precis så fantastisk som förväntat. Helt makalösa berg, slingrande vägar och och snöväder i passet högst upp.

Hostelet som vi tänkt oss var trevligt men hade bara plats i dorm till att börja med. Så vi vaknade upp med 4 glada kanadensare som hade varit ute och partajat till 06.30.

Igår tog vi det lugnt och såg oss omkring i stan. På kvällen drog kanadensarna igång grillen och vi plus några engelska tjejer fick också plats runt bordet - jättekul.

Idag har vi cyklat mellan olika vingårdar. Det låter pittoreskt, man tänker sig smala grusvägar och fågelkvitter. Men det var inte riktigt så. Mkt trafik - stora lastbilar av varierande årsmodell och vanliga bilar den ena skruttigare än den andra. Men när vi kom till bodegorna var det desto trevligare. Så idag har vi druckit vin hela dagen lång...
Resan till Maipu är ett kapitel för sig. Vi skulle bli hämtade med minibuss, men det kom en liten skitbil. Två hyfsat långa irländare + C klämde in sig i baksätet, och så fick jag trassla in mig ovanpå... Det satt en lång engelsman i framsätet. Jag hade en attack av längtan efter att krama mina barn, så jag var lite putt redan innan och lyckades påpeka på spanska att det vore bra med en större bil vid återresan. "javisst!" ...Det var såklart samma skitbil tillbaka, men då hade vi druckit så mkt vin och sangria att vi inte brydde oss...; )

Nu ska vi flytta in i ett dubbelrum, ta en dusch och sen väntar en ny grillkväll. Ikväll grillar hostelbossen åt oss. Det argentinska köttet är mums.

var det inte dumt att relaxa i varma pooler i Termas los Pozones. Ingen trängsel, och solen sken och det var alldeles underbart.

Vilken makalös tur vi hade med vädret igår. Idag var det lite halvfesigt. Jag såg upp mot vulkanen som tittade fram mellan molnen och tänkte på dem som kämpar upp idag.

Här är så vackert och finns mkt mer att göra, men vädret ska bli sämre, och då är det inte kul. Vi tog sen frukost och gick sen med lexikonet i högsta hugg och fixade bussbiljetter till Santiago imorgon kväll. Sen hann vi precis med bussen till Termas los Pozones. Tre mil upp i bergen ligger flera ställen som erbjuder bad i varma källor, och däruppe sken dessutom solen. : )

Åter hemma hade vi sällskap i köket av Lesley och Israel från Santiago. Och trots deras pyttelilla engelska och vår minimala spanska hade vi två jättetrevliga timmar vid matbordet.

Vi har klättrat upp till kratern på en vulkan som är 2847 m! Och det var ingen söndagspromenad! Jag trodde n ä s t a n att jag skulle dö, med både illamående och yrsel på vägen. Men SÅ stolta när vi stod där uppe på kanten.

Kvällen före fick vi prova utrustningen: kängor, jacka, byxor, hjälm och så en ryggsäck med stegjärn, damasker, "assprotector", vantar, isyxa och stjärtlapp. Avfärd med buss kl 06.30 till foten av Villarrica och en skidlift av årsmodell ???, utan bygel, som tog oss till 1800 m. Sen började den 4 tim långa vandringen/klättringen uppför. Kort drickpaus varje halvtimma. Efter ca två tim var vi framme vid glaciären och tålmodiga guider satte på oss stegjärn och höll förmaningstal om att följa deras instruktioner. Fortsatt zickzackgång uppför glaciären med isyxan som "käpp". Ett steg i taget sakta, sakta. Skitjobbigt! Ett tag trodde jag att jag är dum i huvudet på riktigt som gav mig ut på detta bland alla youngsters. Men jag gick faktiskt om ett par av dem. ; ) Sista biten var det stegjärn av, och så vidtog klättring bland lavastenar, både lösa och fasta. När jag nästan höll på att kräkas var vi helt plötsligt uppe!

Det ryker hela tiden från vulkanen. Det ser man ända från staden. Men där uppe hör man den också. Mäktigt! Grupperna ett par dagar tidigare hade även sett glödande lava.

Efter en knapp timme däruppe var det dags igen. Det går ju alltid lättare nerför, fast det är mkt läskigare. Lavastenen man tänkt trampa på kan vara lös... och det var VÄLDIGT brant. Framme vid glaciären väntade det som alla såg fram emot med skräckblandad förtjusning. På med "assprotectors" och sen en vanlig hederlig stjärtlapp där handtaget sattes fast i midjeremmen på ryggsäcken. Sen åkte vi på rumpan i en lång ränna nerför glaciären (i etapper) med isyxan som broms... Ohiiii!

Det var inte tal om att åka lift ner utan då gick/kaste vi i lavasand. Och in i bussen fullständigt genomblöta av svett och blötsnö, och med lavasand ända in i öronen, men väldigt stolta!

Väl hemma tog vi en "after-climb öl" med Mike och Courtney i kvällssolen utanför hostelet. (Vi hade inte blivit insläppta någonstans...) Sen blev det en välförtjänt god köttbit och vin, iinnan vi kröp ner under duntäcket och somnade innan vi hunnit säga tulipanaros.

(Inga bilder från klättringen i min iPhone. Jag hade varken tid, ork eller mod att ta upp den. Tänk om jag skulle tappa den... Men C har bilder i kameran.)

Jättestolt!