04:15 steg vi upp för att hinna med första bussen på serpentinvägen upp. Det är tio år sen jag första gången läste om Machu Picchu och tyckte att vi skulle åka dit när vi fyllde 50. Vid halv sju hade vi kommit in genom grindarna och pustat uppför de många trappstegen till ruinerna. Vi hade inte längre så höga förväntningar, vi har ju sett så mkt fantastiskt under vår resa. Men det var nästan magiskt! Inga foton i världen kan förmedla känslan när man står där med allt framför sig. Det tar verkligen andan ur en. Och att komma så tidigt på morgonen, innan invasionen, var perfekt. I nästan tio timmar var vi där och gick upp och ner och upp och ner för oändliga trappor eller bara satt och tittade ut över allt. Så gick vi upp till "the gate of the sun" så vi har i alla fall gått de sista 20 min på Incaleden. Stigen var hyfsat bred, ca 1m, men det var väldigt brant på ena sidan, så jag kände mig som en meskärring som gick och tryckte mig mot bergväggen. Vi hade också köpt biljetter för att vara bland de 400 som varje dag får klättra upp på Huyana Picchu, "sockertoppen" i bakgrunden, ytterligare 300m rakt upp. Men jag kände att jag fått min dos av höjdäventyr och fegade ur. C var modig men erkände att det varit riktigt läskigt och han gick t o m baklänges delar av nedklättringen. Någon annan sa att en gång och aldrig mer. Tur att jag inte gick på det! Satt istället och spanade efter de små prickarna på berget, och njöt av värmen. Fram på dagen kunde man skala av till shorts och linne. Det har annars inte varit många ggr den senaste månaden. På em bestämde vi oss för att ta en guide och det var väl värt pengarna.

Väl tillbaka i Aguas Calientes tyckte vi att magarna kändes helt OK för att fira dagen med ett par Pisco Sour. Efter en viss uppfräschning fortsatte firandet med en försenad födelsedagsmiddag av min kära gudmor. Restaurang Indio Feliz. Vi har inte ätit så gott sen biffarna i Argentina.

(Lyckas inte få upp bilder. Vet inte om det beror på svag signal eller strul på bloggen.

Vi bor på Calle Inca, "Incagatan" : )
Vi började med 1,5 tim i minibuss från Cusco till Ollantaytambo. Så himla vackert landskap med en hel del jordbruk, fast allt verkar ske för hand. Sen åkte vi det berömda tåget, med panoramafönster i taket, till Aguas Calientes. Tåget går genom smala dalgångar längs med floden. Det är grönt och frodigt, och sen otroligt branta berg på sidorna. Och tittar man upp genom taket ser man de snöklädda topparna. Det känns tjatigt men det är så fantastiskt att man blir stum. Och så råkade jag se mig omkring i vagnen och såg att det fanns de som satt och sov sig igenom den mest fantastiska och dyraste tågresan i sitt liv!?

Imorgon blir det upp i svinottan för att se Machu Picchu från soluppgång till sen eftermiddag.

Vår sista dag i Copacabana vandrade vi upp på höjden i utkanten av stan och det var rena landet. I sällskap hade vi en streetdog som var så söt och som jag gärna hade gosat med, om det inte var för att den kliade sig rätt mycket...Och när vi satte oss vid en sten i en tom kohage (?) så lade den sig att sova ett par meter bort. Det var så skönt där i solen att man kunde ta av ett par lager och vi satt och läste och njöt av utsikten.

Efter lunch klev vi in på Nimbus bar för att se Sverige-England. Och där stötte vi på Magnus och schweizaren igen, senast var ute på Salar de Uyuni. Matchresultatet var ju inte så kul men det var en härlig känsla att sitta på en bar i Bolivia och se Sverige spela fotboll, och dessutom en Sverigeflagga som det stod Motala på. Sen var det bara att kliva på nattbussen.

Kl fem imorse kom vi hit. Tursamt nog har de nattvakt på hostelet och ännu mer tur hade vi att få rummet direkt, så vi lade oss att sova ett par tim. Jättefräscht hostel med rejäl frukost, och för 20 kr extra fick vi också in ett element. : ) Cusco är jättefint och det var riktigt skönt på dan, säkert 20 grader. Härligt! Imorgon tar vi tåget till Aguas Calientes och på tisdag blir det Machu Picchu.

Boliviamagen fick tre illgula piller och sen hängde den med till Isla del Sol och klarade av tre timmars vandring på 4000m höjd, bland Incaruiner och tusenåriga terraseringar. Och nedanför Titicacasjöns klarblå vatten, och i fjärran snöklädda toppar. Så vackert så man baxnar.

Och så har vi bytt upp oss från det isande kalla och halvsunkiga hostelet till Hotel Utama med fin utsikt, bra frukost ,sägs det, OCH en gasvärmare som man får ha på rummet mellan kl 18-22. LYX! (BOL 210/natt, ca 220 SEK) Så nu har vi slagit läger framför "brasan" en stund innan vi ska ner på stan och äta.

Imorgon kväll tar vi bussen till Peru och Cusco. Vi har köpt biljetter på det bästa och dyraste bolaget, kollat bussen (jättefräsch), och vägen sägs vara helt OK.

Lite motvilligt lämnade vi "Rurre" igår morse. Kvällen innan var det +28 och vi låg och slappade i hängmattorna i hostelträdgården.

Förresten på väg tillbaka från djungelturen till hostelet passerade vi en öppen dörr och där innanför var en tv på, i detta fotbollstokiga land, så vi stod och smygtittade på slutminuterna av Sve-Ukraina. :(

Vi flög med ett litet propellerplan, ca 20 passagerare. Alla hade fönsterplats. : )
Det var häftigt att se Altoplano från ovan och sen passera mellan snöklädda toppar under inflygningen till La Paz. Raskt in i en taxi till bussen som tog oss hit på tre tim (bred, asfalterad väg med både vägren och räcken). : )

Idag skulle vi åkt ut till Isla del Sol, men nu har jag fått Boliviamagen så jag var inte i form för det. Försöker kurera med mate de coca. Farbrorn vid frukosten gav mig cocablad att tugga på, men jag kan inte tänka förmå mig. C försöker istället. Och så vandrar vi så sakteliga runt i staden. Vi är på 3800 m så vi flämtar lite
. Dessutom är det iskallt på kvällar, nätter och förmiddagar. Uppvärmning existerar inte. Men nu på eftermiddagen kan man sitta ute på varenda restaurang och fleece efter fleece efter fleece åker av. Skönt! Och så hör vi Danmark-Portugal inifrån restaurangen.