Ytterligare en nattbuss som tar oss allt närmare Lima. Ankomst som vanligt i svinottan. Man hinner knappt komma ur bussen förrän man blir överöst av erbjudanden om taxi och hostal, och vi nappade på detta som är helt ok till bra pris. Nasca ligger mitt i öknen så här är DAMMIGT. Sofforna i frukostmatsalen har plastöverdrag, likaså stereoanläggningen. 

 

Ett litet äventyr till måste vi ha innan vi lägger av helt med turistandet. Så vi skippade alla erbjudanden om dyra färdigturer och tog istället lokalbussen, klev av mitt ute i ingenstans, klättrade upp i ett utsiktstorn, spanade ut över öknen och såg figurer i form av ett träd, händer och en massa streck - en del av de berömda Nascalinjerna. I nästa torn såg vi figurer mot bergssidan. När vi skulle hem hade vi fått veta att det var bara att stå vid vägkanten och vifta hejdande med armarna när det kom en buss. Så där stod vi i solgasset, med fem km rak väg åt båda håll, och både tutande lastbilar och Cruz del Sur-bussar (det är så'na fina vi åker med på nätterna) passerade. Och jag vägrade börja lifta i första taget. Men faktiskt, när vi hade sparkat grus i en dryg halvtimme kom en Perúbus och stannade snällt. Dagens utflykt kostade oss totalt 18 soles istället för 180. : )

 

Ikväll gick vi till planetariet och lärde oss lite till om de mystiska linjerna och figurerna. Första kvällen på länge som man kunde vara ute utan dunjacka och vantar. : )

 

Det är lite kul att "inhemska" turister är nyfikna på oss fast vi knappt kan prata med varandra. Två gånger idag ville de bli fotograferade tillsammans med oss(?!) Vi vet inte om det är C:s flint, mitt hår eller min hatt, eller att vi är huvudet längre än dem som gör det.

 

Imorgon väntar åtta tim bussresa till Lima.