Antligen! Idag har vi fatt se dem. Igar fick vi aka hem forgaves. Inte en endaste orangutang vllle komma fram och visa sig for en skock turister. I och for sig forstaeligt... De bor i ett naturreservat som ar 650 hektar och just nu ar det fruktsasong sa de behover inte komma fram och fa mat. Men idag nar vi kom var tva stycken framme och vi kunde sitta tysta och titta pa dem i over en halvtimme innan de var matta och forsvann at varsitt hall i tradtopparna. Helt fantastiskt. Jag ska bli orangutang i mitt nasta liv. Igar fick vi istallet noja oss med en massa andra intryck fran djungeln. Ljudet ar helt fascinerande. Det tjuter, visslar och piper hela tiden - nastan oronbedavande. I lordags kvall fick vi skjuts av varden till Sunday Market. Vi klamde in oss i bilen tillsammans med 4 glada australiensiska damer. Yes, det finns de som ar aldre an vi... En miljon stand som salde ALLT trangdes under presenningar. Det regnar ju lite nu och da har. Vi passade pa att prova sa mkt som mojligt - spannande frukter, friterad potatis i alla mojliga och omojliga former, grillade spett,(mer eller mindre mystiska), sockerrorsdricka (efter rekommendation), sota och salta bakverk, och under promenaden hem konsumerades sakert 25 minibananer. Ah, det var jatteroligt! Dar pa marknaden hittade jag ocksa min raddning - nya lasglasogon! Mina 1,0 racker inte till dessa kartor med mikroskopisk text. Sa det fick bli uppgradering till ett par halvfula lila 2.0. Och nu blir jag halvsnurrig i huvet istallet. Men kartan kan jag lasa : ) Under eftermiddagen besokte vi ett center for malaysisk kultur. Vandrade runt bland en massa olika longhouses som ar olika for de olika folkslagen har. Och i dem blev man mott av trevliga malayer som visade hantverk och erbjod fler saker att smaka pa. Och sa avslutades det med en fantastisk dansshow. Lite turistigt, men intressant att lara sig lite om dessa olika folkslag som samsas har. Under resan dit hade vi sallskap med en fascinerande canadensiska i minst 75-arsaldern som varje ar lamnar Canada i fem manader och reser helt ensam till varma lagprislander. Och inte rads hon av att hon fick en fraktur i armen i Indonesien och ar blind pa ena ogat. Kan inte kalla henne krutgumma for hon var lang och skranglig men jag blev verkligen imponerad av henne. Efter att ha atit middag pa ett stalle som man aldrig skulle narma sig hemma - rostiga, avskavda stuprannor, plaststolar som sett battre dagar, rostfria bord, plast- och plattallrikar, lysror i taket och for ovrigt vill man inte titta upp i taket alls. Och golvet ar betong, det ar ju utomhus. Oj det har blev langt - nu trasslade jag in mig. Hursomhelst sa bryr man sig inte ett smack om hur restaurangmiljon ar utan det ar maten som ar huvudsaken. Och dar satt massor med folk och maten var jattegod, som vanligt. Jo, sen tog vi en ol i baren pa taket av vart hostel och da kom vi i snack med damerna fran Australien igen. Och vi hade jattetrevligt. Det slutade med att den ena sa att vi absolut skulle halsa pa hennes syster som har en gard i Victoria. Sjalv bor hon i Queensland och vi har ju inte tankt oss dit. Undrar forresten om hennes syster gillar iden...? Men dom ar ju for roliga, och vi bytte e-mailadresser sa far vi se hur det blir med det hela. Vi har forstatt att Australien ar ratt dyrt nu. Deras dollar ar hog. Imorgon ska vi aka till en Nationalpark och ga i mer djungel. Just nu chillar vi (ratt bra uttryck jag lart av barnen) i samlingsrummet har. Bakom mig ligger en kille, med bruten fot, i soffan och spelar gitarr. Mysigt.