C och ett gäng till steg upp kl 6 för att för att klättra upp några hundra meter och se soluppgången över saltöknen. Jag bedömde det inte hälsosamt för min dunderförkylning. Dålig tajming. : (

Efter frukost for vi så ut på Salar de Uyuni, världens största saltfält. 7m ner rent salt. Och det var makalöst!! Insmorda med solskyddsfaktor 60 gick vi runt där i oändligheten och tog alla möjliga och omöjliga foton. Det var helt fantastiskt! (Känns nästan som att det ordet börjar bli utslitet.)

Frampå eftermiddagen kom vi fram till Uyuni. Efter ett besök på tågkyrkogården blev vi avsläppta utanför Corrdilleras kontor, och det var tack och ajö till Wladi och de flesta av de andra resenärerna. Mycket nöjda!

Uyuni verkade vara ytterligare ett dammigt ställe, och damm hade vi fått nog av så vi beslöt oss för att ta nattbussen till La Paz. Men det var ingen dum eftermiddag i Uyuni. Det var
Mors dag och fest i stan. En lång gata med marknad, lotterier, andra spel, och ett skrangligt tivoli. Vi vandrade runt där tillsammans med Dan och Ann, och jag vet inte vem som gjorde störst ögon vi eller bolivianerna. Vi var huvudet längre än alla andra, och det är klart att mitt hår sticker ut. Och vi var helt fascinerade av kvinnornas finklädsel med plisserade kjolar, konstiga hattar, långa svarta flätor och barn i färgglada knyten på ryggen. Sen tog vi en öl tills solen försvann och det blev jättekallt. Dan lyckades övertala en restaurang att öppna en halvtimme tidigare för oss, så det blev strimlat lamakött med sallad och pommes innan vi intog nattbussen.