Tre svenskar, en israeliska, två nya zeeländare och en liten söt boliviansk chaufför trängde in sig i en Totota Landcruiser och drog på tredagars ökentur.

Det började med strömavbrott i hela San Pedro när vi steg upp i kolmörkret kl halv sju. Tur man har pannlampa. ; )
Sen fick vi köa i två timmar för att bli utstämplade ur Chile. Under tiden huttrade vi, blev nästan koloxidförgiftade av alla lastbilar som gled förbi och bekantade oss med våra medresenärer. Sen bar det iväg i minibuss till bolivianska gränsen på nästan 5000m höjd. Där väntade fler stämplar, frukost i dragigt stenhus samt Wladi och hans kolleger med jeepar. När alla våra ryggsäckar, + Dan's surfbräda (?!),lassats upp på taket och bäddats in i presenning, drog vi ut på Altiplano, Andernas högplatå. Humöret var på topp, solen sken, det blåste iskallt, dammet yrde och håret blev till dreads.

Sevärdheterna kom slag i slag. Vi såg salt/mineralsjöar i alla färger - Laguna Blanca, Laguna Verde och Laguna Colorada där flamingos spatserade omkring och åt minimala räkor i det nyponsoppsfärgade vattnet. Så for vi vidare, badade i heta källor och studerade bubblande lera, också i olika färger. Innan vi kom fram till hostelet körde vi genom Salvador Daliöknen. Namnet är självklart när man sett hans bilder.

Och mitt ute i öknen ligger ett par hostel. Standarden är BASIC, stenhus utan isolering, värme eller duschar. Enkla fönster, två toaletter och iskallt vatten. Och det blir åtskilliga minusgrader på natten. Man har ALLA kläder på sig HELA tiden. Men teet och soppan värmde gott, likaså spagettin och tomatsåsen. Och när det var slutserverat och för kallt att sitta kvar vid matbordet fanns inte mkt mer att göra än att gå och lägga sig vid 21-tiden. Vi sov alla sex i samma rum och alla var lite fnittriga av skräckblandad förtjusning inför den iskalla natten. Men med alla kläder, "sidenselma", sovsäck (tunn) och tre alpackafiltar gick det ganska bra. Tills man skulle upp...